Vi blir varmt mottagna av Karin på morgonen som ska visa oss runt på Textilmuseet. Det första Karin berättar, och som vi möts av, är själva ingången till museet. Det är ett stort valv som är klädd i tyg och som har skapats av ett projekt där den som ville fick delta. Ett estetiskt uttrycksätt som lockar och gör att upplevelsen blir lite spännande.
När vi kommer in i museet får vi hänga av oss i en hall där Karin även visar oss att de har små vagnar i barnens nivå som de får tillgång till när de är på besök, vilket är väldigt bra om vi kommer med förskolegrupper så barnen själva kan hänga upp sina kläder.
Vi fortsätter in på museet och här menar Karin att det är viktigt att låta barnen vara nyfikna och uppmuntra till att de tar egna initiativ. Det kan hända att vi planerat att börja prata på ett visst ställe men barnen kanske redan funderar på vad som finns bakom hörnet. Vi ska befinna oss där barnen är!
Ett stopp som vi stannade och prata om kallas för "mönster världen". Här fann textiler i många olika mönster, färger och former. Dock menar Karin att detta rum inte tilltalar barnen och de visar inget intresse för det. Hennes teorier var att det blev för mycket och ett enda myller. Mina egna tankar börjar då fundera över "hur går det att utvecklas?". Jag tänker spontant att det kunde funnits tyglappar som barnen kunde få sätta upp själva eller kanske hänga upp stora tyger barnen kan känna på och kanske gå igenom. Det taktila och uppleva med sinnena tror jag är lockande.
Någon som var väldigt populärt och nästan fungera som en samlingsplats var ett stort däck. Där fanns möjlighet för barnen att även träna lite motorik genom att hoppa upp och ner. Karin beskrev detta som något barnen uppskattar. Ett annat roligt inslag var ett bord på lite lägre höjd där det går att bygga mönster med olika bitar. Här fanns det fortfarande lite att jobba på menar Karin. De allra minsta barnen når inte riktigt ner i påsarna där pusselbitarna finns.
Då vi pratar mycket om miljö och återbruk i skolan, och jag själv är intresserad av återbruk, var det roligt att höra Karin berätta om att många förskolor efterfrågar en ingång i miljö när de kommer på besök. På museet har de en glasmonter där en skyltdocka står och bär en klänning gjord av olika återbrukade material. Detta menar Karin är en bra som en förstaingång då de kan prata om vad dockan har på sig, vad det är gjort av och om de kan se vad de olika materialen har används till. Miljötemat fortsätter in i lokan där det bland annat fanns en avdelning med olika farliga ämnen.
Något gruppen kommenterade och diskuterade med Karin var att det fanns plastblommor på miljöavdelningen. Plastblommor som är en miljöbov kan tänkas vara lite dumt att ha med. Detta är inget som ifrågasätts av besökarna menar Karin och teorier om att museum ska vara trovärdiga och att det är därför ingen debatt har uppstått kring detta.
En utställning, fiber utställningen, är lite känsligare och innan vi går in där samtala med barnen så att de får kunskapen om det, Vi ska inte gå in med inställningen att barn är opålitliga. Karin gav ett roligt exempel där en pensioner befunnit sig i utställningen och tagit i ett alster och utalat sig om att barn minsann inte kunde vistat i denna lokar med dessa ömtåliga alster. Är det en extrem ömtålig utställning menar Karin att de inte hade tagit med förskolegrupper in dit och inte velat utsätta de pedagoger som var med för det. Barn måste få uppleva!
Karin visade oss in i ett rum fullt med gamla maskiner. En maskin, Linpmaskin, kan få loss fibrer så att vi kan återvinna textiler. På sås ätt kan vi göra papper av textil, väldigt miljösmart tycker jag!
Vi avslutade dagen med att tillverka egna alster utav återvunnet material. Figurerna ska lika insekter som vanligtvis inte är välkommen blev textil, men dessa söta vi skapade själva fick bli ett undantag!
Muntlig källa: Karin Olsson Lindström, Textilmuséet, 10-03-2015, Borås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar