VFU vecka 17

Veckan startades med en lång dag där jag fick möjlighet till att delta på ett informationsmöte på kvällen. De som varit iväg på studieresan i Italien fick ta upp vad de tog med sig från resan. Många tänkvärda ord! Bland annat att barnens alster ska tas på allvar och betraktas som någonting betydelsefullt. Detta kan vi göra genom att sätta namn på allt, behandla alstren med omsorg och sätta upp de i exempelvis tavelramar eller på små speglar.  Barnen känner då att det som har skapat är någonting viktigt och att barnen själva är viktiga!  De pratade om så många bra och intressanta saker som gjorde att jag själv blir väldigt nyfiken och önskar att jag själv i framtiden får möjlighet till att göra en studieresa ner till Italiens Reggio Emilia!

Jag har även hunnit presentera mitt didaktiska material för barnen. Jag startade med 7 barn och jag blev förvånad över hur bra det gick. Det är verkligen ett resultat på hur viktigt det är att förbereda sig inför ett moment/aktivitet. Barnen tyckte mycket om hur jag dramatiserade sagan och lyssnade förväntansfulla. De ville gärna undersöka figurerna när sagan var slut. Vi pratade om vilken som var den stora, mellan stora, och lilla bocken. Innan aktiviteten lärde mig sagan Bockarna Bruse utantill och gick in i rollen för att verkligen dramatisera och bygga upp spänningen för barnen, jag tror att det hjälpte till att hålla barnens intresse. Kanske hade barnen inte lyssnat så noga och varit intresserade om inte jag själv var intresserad/levde mig in och tog aktiviteten på allvar. Under slutet av veckan presenterade jag sagan för några andra barn vilket inte fick samma respons. Hur blev det så olika började jag då fundera, vad fungerade och vad fungerade inte? Min hypotes blir att valet av plats spelade stor roll. Första gången var aktiviteten i ett litet rum med stängda dörrar och det fanns ingenting som störde. Andra gången jag höll i aktiviteten befann vi oss ute på "torget" som alla avdelningar har tillgång till. Det sprang pedagoger, vuxna och barn förbi och detta tror jag påverkade barnen så att de inte kunde fokusera på vad det var vi gjorde. Detta är något jag verkligen kommer ta med mig i framtida aktiviteter, att se till att platsen vi jobbar på är noga vald för att barnen inte ska bli störda.

Jag tar allt mer större ansvar under min VFU, vilket även står som ett av mina VFU mål. Detta tycker jag är både roligt och utvecklande för min roll som ledare. Under veckan har jag hållit i några sångsamlingar som jag själv tyckte var roliga att hålla i och barnen visade att de uppskattade. Jag tyckte det var kul med sångsamlingar speciellt för att vi har haft musik workshops där vi fått mycket inspiration och efteråt fått en känsla av att musik är till för alla och alla kan utöva musik, inte bara de som anses kunna och vara duktiga i musik.  Jag tycker att det är viktigt att vi utmanar oss själva för att kunna utvecklas som pedagoger och då jag själv inte har hållit i många musikaktiviteter tycker jag det är både roligt och utmanande att få göra det. Under mina musiksamlingar har barnen fått pröva att skaka med äggmaracas vilket var väldigt uppskattat och roligt! Vi övade att låta lite, mycket och vara tysta. Sedan fick barnen pröva att spela med instrumenten till sånger. Musikaktiviteten valde jag för att musik är språkutvecklande men också för att i en gruppaktivitet stimulera barnens sociala utveckling, vi får en gruppkänsla genom musiken, och musik är en källa till glädje som lockar till lustfyllt lärande.

På onsdagen tog jag ut tre barn till "torget" som ligger i mitten av förskolan där vi tillsammans gjorde en saltdeg. Detta för att jag ville att barnen skulle få möjlighet till att möta matematik och utveckla sitt språk genom att möta nya begrepp, uppleva volym och mängd samt samtala med mig och varandra. Detta kopplar jag till Läroplanen för förskolan där det redogörs för att förskolan ska sträva efter att varje barn:

“utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar, ” Lpfö 98 ( rev. 2010, s.10)

“utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra, ” Lpfö 98 ( rev. 2010, s.10)


 Innan jag hämtade barnen såg jag till att allting var framplockat och det bara var att köra igång, allt för att göra det möjligt att hålla barnens intresse och nyfikenhet. Det första vi gjorde var att titta vilka ingredienser som var framplockat och barnen fick titta, känna, lukta och smaka om de ville. Vi jämförde vilket mått som var stort och litet. Jag benämnde måtten med de riktiga begreppen för att inte förenkla. Detta för att barnen inte ska behöva lär om sig de rätta begreppen senare och på så vis kan få det svårare att lära sig. Vi följde receptet och räknade hur många mått som behövdes hällas ner i skålen. Jag försökte prata lugnt och tydligt och försöka få aktiviteten till att vara rolig vilket barnen visade att de tyckte, sammanfattningsvis var aktiviteten uppskattad och barnen fick möjlighet till att möta nya matematiska begrepp. 

Torsdagen fortsatte jag med saltdegen där barnen fick göra egna figurer av leran. Jag fanns med under hela processen och försökte fånga upp barnens tankar och funderingar. Vi samtalade om vad som är litet och vad som är stort. Kan något som är litet vara stort i jämförelse med något ännu mindre? Det var svårt för de allra minsta att fokusera på vad vi pratade om men den taktila upplevelsen, prövande och utforskande är minst lika viktig.

Detta kopplar jag till kursmålet: självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden, samt kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Referens

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30905